Många har frågat hur jag mår efter Jespers födelse... jag har svarat att jag mår bra. Det stämmer väl, till viss del... en vän skrev i sin blogg om sina känslor inför sitt barn och jag förstår henne. Det tog lång tid innan jag började känna varma känslor för lillen. Jag är så tacksam över att maken kunde vara hemma första tiden och ta hand om honom. De två har verkligen fått fin kontakt. Jag kände att jag var tvungen att ta hand om mig själv först och det var inte alla som förstod detta...
Jag har suttit i soffan och ammat och gråtit. Tänkt för mig själv, ska det verkligen vara så här jobbigt? Jag har burit omkring på lillen och lyssnat på hans skrik och känt mig totalt maktlös. Jag har suttit i köksfönstret och tittat ut på grannar som är ute och leker med sina barn och känt mig inlåst. Ska det verkligen kännas som att sitta inlåst för att man får barn? Hur lång tid tar det innan man får känslor för sitt barn? Innan man kan säga att man älskar sitt barn?
En sak som är skönt är att jag iaf. aldrig ångrat att jag fått Jesper. Jag skulle aldrig byta bort honom och jag vill beskydda honom från allt ont i världen. Däremot så har det varit svårt att känna allt det där som man hör andra berätta om. Att det är så underbart att få barn. Det bästa som finns. Det härligaste i världen, den största kärleken.
Jag känner mig som en stor egoist när jag känt de där jobbiga känslorna. Att jag bara tänker på mig själv. För att jag tycker det är jobbigt och inte kan göra allt jag vill. Att lillen hindrar mig från att leva igen...
Fast nu när han snart är två månader har saker börjat förändras. Jag tycker verkligen att han är det finaste som finns. Att han är den sötaste lille killen jag har sett. Jag älskar att snuffa och lukta på honom. Jag orkar lyssna på hans skrik lite längre innan det börjar kännas jobbigt. Jag har fortf. svårt för att säga att jag älskar honom. Jag känner ju inte honom så som jag tex. känner min man. Fast samtidigt så tycker jag ju att han är det absolut finaste i hela världen och det är väl ett sätt att älska, ett nytt sätt för mig.
Jag har nog börjat inse att denna tiden kommer faktiskt att gå över. Det som jag idag tycker är jobbigt kommer att bli lättare. Detta är bara en fas i livet, det gäller att hålla ut när det känns tungt. Efter denna jobbiga vinter kommer det faktiskt en vacker vår!
Undanskottat för att det inte ska ligga massa blött en bit upp på husväggen sedan när det töar... 
Här är en bild på julabocken som Anders gjort, från den förste februari. Det ligger en del snö på julbockens rygg.
Ganska fantastiskt att snö kan forma sig. Här hänger snön ner över takkanten. Bara några minuter efter fotot är taget rasade snön ner. Tur att ingen stod under.
