Jespers födelsedag

Onsdag den 23 december kl. 06:35 förändrades mitt liv för all framtid. Jag låg och sov och vaknade av att jag kissade på mig. Trodde jag. Det var fostervattnet som forsade ner för mina ben. Jag var totalt oförberedd och i chock. Bebisen skulle ju inte komma förrän om två veckor!?!?!

Ringde Anders som precis kommit till jobbet. Vi hade inte packat bebisväskan eller ens köpt blöjor! Jag ringde förlossningen och vi skulle komma in vid 9. Anders åkte och handlade dricka, godis och blöjor och rusade hemåt. Jag trodde ju att när vattnet gått så skulle bebisen komma samma dag. Så fel jag hade. Jag fick inte mina första värkar förrän på kvällen, när vi var hemma hos svärföräldrarna och firade jul en dag tidigare. Det blev lite panikfirande, men lite julskinka och julklappar hann vi med.

Onsdagnatt, torsdagnatt och fredagnatt var jättejobbiga. Hade värkar mellan var 5 min och var 45 min. På morgonen när vi åkte till förlossningen för kontroll avtog värkarna och var ganska lugna under dagen för att sätta igång på eftermiddag/kvällen. Har inte värkarbetet satt igång efter 72 timmar så sätter de igång en. Detta hände mig.

Det var lite konstig känsla att åka till Borås den lördagsmorgonen och veta att livet skulle aldrig bli detsamma igen... nervöst och spännande.

Vi fick komma in på ett förlossningsrum och de kollade mig. Jag hade bara öppnat mig 2 cm. Klockan 10.00 fick jag första dosen av värkstimmulerande dropp. Detta satte igång värkarna med sådan kraft att jag efter fyra timmar inte stod ut längre. Efter fyra timmar hade jag öppnat mig ca 3,5 cm och hade så ont att jag bara skrek och grät. Anders berättade att han stod bakom mig och försökte massera min korsrygg och grät och att tom. barnmorskan blev tårögd av att se mig i sån smärta. De brukar inte vilja ge EDA (epidural) bedövning när man är så lite öppen, men eftersom jag hade dropp så sa doktorn att det var okey och tillkallade narkosläkaren. Jag grät, fast av lycka...

In kom Lars, en ängel med tysk accent. Efter att han satt EDAn så blev det en helt annan förlossning. De första fyra timmarna kändes som att någon slängt ner mig i helvetet och jag fick brinna med dess fulla kraft. Kan inte beskriva det på nått annat sätt. Andra halvan av förlossningen gick att hantera, även om det såklart fortf. gjorde ont. Denna gången kunde jag tom. prata mellan värkarna. Kommer ihåg att jag sa till barnmorskan efter EDAn att jag älskade Lars och att han måste vara väldigt omtyckt. Det blev skiftbyte och vi fick en ny barnmorska. Den första var jättebra och den andra var helt underbar!

Värkarna blev tätare och tätare och jag provade lite olika positioner. Satt i gungstol, på en pall för att kissa (men det gick inte, fast barnmorskan fick ändå ut 300 ml med kateter senare) stod lutad över sängen eller gungade i Anders armar. Tillslut började krystvärkarna, jag var helt dimmig i huvet av lustgasen. Minns nånstans att jag hörde Martin Stenmark sjunga i radion i bakrunden "andas".

Textrad ur låten:
"Så fortsätt bara andas. Vi är större än det här. Vem har sagt att det är enkelt Att alltid brinna och va kär. Men våra själar dom har blandats. Ja dom dansar här och nu. Så fortsätt bara andas."

Kommer ihåg när barnmorskan kollade mig och sa att nu är du fullt öppen, nu behöver du inte hålla tillbaka. Minns att jag snyftade av lycka. Nu var det inte långt kvar. Sedan var det tillbaka in i dimman. Minns inte så mycket mer än att jag var i min egen lilla värld utan tid och rum. Efter ca 30 min. krystande kom tills slut vår lille guldklimp. Det första han gjorde var att bajsa och kissa på barnmorskan och så skrek han som om han inte gjort annat från första början. Det som många sagt till mig stämde också, det slutade att göra ont, så snart han var ute!

De la honom på mitt bröst och Anders fick klippa navelsträngen. Jag grät, Anders grät och Jesper skrek. Jag behövde bara krysta en gång och så kom moderkakan ut. Han var så fin lillen. Inte alls blå och skrynklig och han fick 10 poäng på apgartestet redan efter första minuten, det är ovanligt!

Efter att barnmorskan sytt mig ett par stygn och jag fått ta på mig lite mer kläder kom de in med den berömda brickan med sverigeflaggan. Vi var kvar på förlossningen i sex timmar. Vi mumsade i oss mackorna och ringde våra familjer. Runt 12 på natten blev vi förflyttade till BB avdelningen. Tack o lov fanns det enkelrum lediga så Anders fick stanna kvar med mig. Jag sov inget den natten utan låg mest och tittade på den lille och försökte ge honom mat.

Vi var kvar på BB tom. onsdagseftermiddagen. Det var jätteskönt att få stanna kvar på BB så länge, eftersom det strulade med ammningen. Jag fick handpumpat mjölk och även provat med maskin. Tyvärr hade vi första dagen på BB en barnmorska som stressade upp mig så illa genom sin ammningsterror, så det hela slutade med att på måndagskvällen hade jag såriga bröstvårtor och sån smärta när lillen sög att det svartnade för ögonen på mig. Tack o lov kom det ny personal sedan som var toppen och efter att jag fått vila tuttarna ett dygn gick det plötsligt att amma. UTAN den första barnmorskans alla regler och krav. Jag menar, alla är vi olika och det är väl klart att alla ammar lite olika beroende på bröst, kropp och bebis!

På onsdagen packade vi ihop våra saker och kramade om personalen och åkte hemåt... stor sömnbrist, stresshormoner och ammningshormoner har dock satt sina spår. Jag är helt slut, gråter för ingenting och längtar efter att komma ut från min lilla låda. Känns som att livet pågår därute, men jag är fast här inne.

Fast efter snart 3 dagar hemma så har det börjat kännas bättre. Kanske har den berömda tredagars babyblusen börjat släppa, jag har fått sova nästan 5 timmar sammanlagt (wow) senaste dygnet och att jag har en underbar man som sköter marktjänsten.

Ett helt nytt liv har börjat!

Förlossningsrummet

Jag sitter i gungstolen i förlossningsrummet.

Jesper har anlänt och pappa klipper navelsträngen!

Lyckliga och omtumlade!
Han är så liten så alla kläder vi hade med oss var för stora. Här ligger Jesper några minuter gammal i en tröja från Allingsås tvätteri i storlek 60. Anders fick åka och köpa nya kläder igår storlek 50. Även de är lite stora.

Den berömda brickan med sverigeflaggan! Vårt hem några dagar. BB avdelningen i Borås.

Jesper, en dag gammal. "tillhör Göteborgs sjukvård" i storlek 50.

Vi fick matat lillen med snipa för att spara mina såriga bröstvårtor.

Pappa och son. Jesper har mer hår än pappa, hihi!

Uttröttad och liten...

På väg hem i en alldeles för stor åkpåse. Ena armen på åkpåsen hamnade lite roligt, så det är inte Jespers arm som är så lång. Han fick vinkat av personalen på BB.

Va fort de växer. Här är Jesper exakt en vecka gammal!