Full rulle i helgen. På dagen på lördagen lämnade vi av lilleman hos farmor och farfar. Sedan packade vi ihop och åkte in till Hotell Gothia Towers och checkade in. Anders gick och köpte två räkmackor som vi åt på rummet samtidigt som vi gjorde oss iordning. Det var ett jättefint rum med utsikt över Liseberg. För en gångs skull var vi färdiga i god tid så vi promenerade bort till Örgryte gamla kyrka där ett par vänner skulle vigas.Vigseln kom igång något försenat, men det gjorde inte så mycket för det var dagens sista vigsel och det var inga andra som väntade efter. Bruden var strålande vacker och brudparet smilade från öra till öra. Ceremonin började med ett vackert solo framfört av en av deras vänner på gitarr. Sedan sjöng vi en psalm och prästen skulle börja prata. Jag såg bruden luta sig mot brudgummens axel och jag tänkte att dom såg väldigt avslappnade ut. På mitt eget bröllop vad jag nervös som tusan.
Prästen sa: "Vi är samlade här idag för att viga ER...."
Mer han hon inte säga då bruden segnade ner på golvet. Alla var till en början väldigt lugna. Brudgummen klappade bruden lite försiktigt på kinden. Jag tänkte på de där filmsnuttarna man får se på Americas Funniest Homevideos. Där faller (oftast) brudgummarna som furor till höger och vänster.
Brudens mor satt på bankraden framför oss och jag klappade henne på axeln och försökte lugna lite. Efter några minuter hade bruden fortf. inte vaknat. Då började oron att sprida sig. Det gick fram fler till altaret och tog i lite hårdare för att försöka väcka henne. Det hände ingenting. Någon ringde 112 och tillslut hör jag någon säga, hon andas inte, och börjar ge HLR. Då räckte brudens mor över sitt lilla barnbarn till mig och sprang fram till altaret. Jag gick iväg med den lilla bebisen med tårarna i halsgropen. Tänkte att jag måste hålla mig lugn för bebisar och barn känner av ens sinnestämmning.
Efter en stund kom brudgummens styvmamma och tog hand om bebisen och jag gick ut för att kolla att alla dörrar var öppna för ambulansmännen. Anders och en man till stod redan ute på gatan och väntade. Det kändes som en evighet men de kom på bara några minuter.
Jag gick in igen och tack o lov så hade bruden vaknat. Då hade hon varit borta i ca. 15 minuter, tror jag. Ambulansmännen gick in i kyrkan och vi gäster samlades utanför med prästen. Efter ett tag fick vi beskedet att ambulansen åkt med bruden till Sahlgrenska bara för att kontrollera allt allt var bra med henne och bebisen i magen och att vi kunde ringa till festvärdinnan efter nån timme för att se ifall det skulle bli någon samling senare.
Anders, jag och ett annat par gick till Heaven 23 och tog ett glas vin/öl. Efter nån timme fick vi beskedet att bruden verkade må bra, men att det inte skulle bli nått mer den kvällen. Vi satt kvar en stund på Heaven och pratade om vad som hänt och sedan gick vi vidare till Danilo och käkade middag. Efter ett par timmar där följde vi med de andra paret och mötte upp deras vänner vid Pauls biljard. Vi var nog de mest välklädda människor som satt sin fot på det där stället. Kostymklädda karlar, festklänningar och högklackat på oss tjejer.
Anders och jag tog en taxi hem vid halv 2 tiden. Vi gick upp till Heaven 23 och tog en sängfösare innan vi tackade för oss.
Dagen efter åt vi en underbar frukostbuffé och sedan tog vi det lugnt på hotellrummet. Vi behövde inte lämna rummet förrän efter kl. 13.00. Vi mötte upp vännerna från igår som hade lämnat några saker på vårt rum och ringde för att kolla att allt var bra med brudparet innan vi skildes åt. Bruden mådde efter omständigheterna bra. Hon hade varit kvar på Sahlgrenska hela natten och tyvärr däckat av igen senare på natten. På morgonen visade alla värden inga konstigheter så de skickade hem henne. Hon var väldigt trött, men mådde tack o lov bra. Läkarna pratade om stress och jättelågt blodtryck. Kanske gick hon in i väggen och kroppen stängde av?
Sedan var det iaf. dags för oss att åka hem till vår underbare lille kille som hade skött sig exemplariskt hela dygnet!
Vilken helg...
Här är några bilder jag hann ta innan kalabaliken utbröt!


4 kommentarer:
Usch vad trist! Tur att hon mår bra. Vilken historia att berätta för barnbarnen.
Frågan kvarstår: Blev de gifta?
Jossan, nej, de blev aldrig gifta. De hann ju inte ens igenom mer än kanske 10 min av vigseln.
Jag tänkte att de kanske körde en expressvigsel vid sjukbädden. Hehe!
Jossan, ja, hehe! De hade faktiskt kunnat göra det, för prästen åkte till sjukhuset lite senare för att kolla till dom. Fast paret kände att de vill inte gifta sig på det sättet utan försöker igen senare. Vem vet, de ska åka utomlands i veckan och de kanske tittar in hos prästen på flygplatsen? :-)
Skicka en kommentar