Jag är såååå trött på att känna mig som en andra klassens medborgare... Jag har varit här på detta företaget sedan 2001 och vid ett par tillfällen har jag fått ta del av den vi-mot-dom-mentaliteten.

Tex. den gången som företaget bjöd på tårta för att fira att det gått så bra. Jag gick och ställde mig i kön för att ta tårta när en anställd kläcker ur sig "men hörrö, det där är bara för anställda!" Jag hade då varit här i nästan 5 år. Nu var det så bra att ingen av hans kollegor verkade tycka att det var kul för det var ingen av dom som skrattade. Samtidigt frågade jag honom ifall han tyckte att det verkligen var roligt sagt och sa att jag tog jävligt illa vid mig... Sen pratade jag inte med honom på ett tag...
Det har hänt en hel del andra saker. Bla. i julas var det ju det där med att vi "konsulter" inte skulle få nån julklapp från företaget, bara anställda. Trots det faktum att jag fått vara med och dela julklapp de senaste 6 jularna...
Det allra senaste hände idag. Det är dags för den årliga bowlingen nästa vecka. Jag har varit med alla åren och det har aldrig varit nått snack om saken. I år frågade personalen (tre st. tjejer) i lunchrestaurangen ifall de också får vara med. Jag tycker inte att det ska vara några problem, företaget abonnerar ju hela bowlinghallen och då spelar det ju ingen större roll om det är 15 eller 25 personer. Dessutom kan företaget slänga ut massvis med pengar på konferenser och andra "tjänsteresor", då tycker man att företaget för hel*ete kan bjuda med tre tjejer på bowling?!?!
Han som anordnar bowlingen skulle "fråga" och återkomma till tjejerna. Idag gick han förbi min arbetsplats när den förra bowlingasvarige gubben kom. Han frågade då gubben om det var ok att köket fick gå med. Då svarade gubben att det inte är några problem, det är ju samma sak som att tex. jag får följa med. Då kunde jag inte hålla tyst och sa till honom att det är väl inte riktigt samma sak. Jag är ju indirekt anställd här och jag är ju ändå vickarie för någon. Kökspersonalen är ju ett eget företag som säljer lunch till arbetsplatsen och folk utifrån.
Han svarade bara att det spelar ingen roll för jag "får" ju följa med...
*morrar* *svär* *förbannad*
.
"Åh, va snällt att jag "får" följa med. Precis som alla de andra 6 ggr. som jag varit med. Tack, ni är alldelles för vänliga!!!!" NOT!!!! En del svarar mig med att jag borde få alla grejer från "mitt" företag, men har man varit på ett ställe i så här många år, så vill man ju räknas med här och inte inne på kontoret i stan, där det är massa folk jag inte känner och jobbar med!!
.
Hatar orättvisa och jag tycker att detär så tråkigt med den här mentaliteten... jag är sååå trött på detta och jag hoppas verkligen på att jag får det sista jobbet jag sökt så att jag kan komma bort från denna andra klassens mentalitet.

1 kommentar:
Åhhhh vad arg jag blir!! Känner igen mig så väl i din beskrivning.. *morr* det blir lite så här för mig som är projektanställd oxå.. man vet inte när man räknas, man ska minsann vara där o göra ett jobb men när det händer roliga saker då finns man liksom inte med... suck och morr!
Håller tummarna hååååårt att både du och jag får nya jobb SNART!!
Stor styrkekram J
Skicka en kommentar